jknlkklä

Jag sa ju att jag skulle fortsätta att skriva här också, men jag ljög. Jag kommer numera enbart finnas på http://snartentim.wordpress.com.

Tack och hej!

Dags att uppdatera sig lite. Min kära vän Elias har hjälpt mig att fixa en ny, snyggare blogg. Jag kommer skriva där i fortsättningen. Kommer lägga upp inläggen här också ett tag, men fokuserar på den nya.

Adress: http://snartentim.wordpress.com

Lene Marlins låt är mitt i prick.

Have you ever felt some kind, of emptiness inside

You will never measure up, to those people

You, must be strong, can't show them that you're weak

Have you ever told someone, something that's far from the truth

Let them know that you're ok, just to make them stop

Allt the wondering, and questions they may have

I'm ok, I really am now

Just needed some time, to figure things out

Not telling lies, I'll be honest with you now

Still we don't know what's yet to come

Have you ever seen your face, in the mirror there's a smile

But inside you're just a mess, you feel far from good

Need to hide, 'cause they'd never understand

Have you ever had this wish, of being somewhere else

To let go of your disguise, all your worries too

And from that moment, then you see things clear

När jag startade den här bloggen lovade jag mig själv att det inte skulle bli en bitter blogg med inlägg om hur jobbigt livet är osv. Känner att jag lyckas mindre och mindre för varje inlägg. Men det är verkligen så, att jag ofta stöter på fördomar som gör mig riktigt förbannad och mitt sätt att bearbeta dem blir att skriva om det här, få det ur mig. Så, ledsen att jag blivit en bitterbloggare, men jag tänker fortsätta skriva om sakerna som berör mig.

Hade besök norrifrån igår till idag. Pappas sambo, som är socionom, går en kurs här i stan då och då och sover över hos mig de nätterna det behövs. Jag mötte upp henne och några av hennes kursare på Gothia Towers igår. Jag hade träffat två av de tre vid tidigare tillfällen, då som Therese. Pappas sambo, K, berättade dock för alla innan jag kom, att det numera är Tim som gäller. När jag kom dit var reaktionerna positiva och en del av deras funderingar ploppade ut, jag svarade. So far, so good.

Men efter ett tag hamnade jag i en diskussion med K och en av kursarna. Just den slags diskussion som jag är så förbannat trött på. Det gick ut på att jag fick sitta och försvara mitt manliga kön mot fördomar, åsikter och livserfarenhet.

"Men jag tänker såhär; kanske är du bara lesbisk egentligen, men vill vara mer manlig gentemot tjejen du är med."

Eh, va? Jag har varit öppen lesbisk i ett par år. Jag är alltid "mannen i förhållandet" och känner mig manlig gentemot tjejen jag är med. KANSKE JUST FÖR ATT JAG ÄR EN MAN!!! Men det räcker inte. Självklart är det viktigt hur omgivningen ser på mig, men i slutändan är ju detta ändå nånting jag gör för mig själv, nånting som jag vet är rätt för mig. Och det har definitivt ingenting med min läggning att göra!

"Det är ju faktiskt så att du bara är 22 år och då tror man att man vet vad man vill, men sen när man är 50 år, förstår man att man inte alls vill det längre."

Jag ber om ursäkt. Jag ber om ursäkt för att jag försöker fatta ett beslut, trots att jag bara levt i 22 år, trots att jag inte är färdigutbildad, trots att jag är så oerfaren. Jag förstår verkligen att jag borde leva ett liv som jag hatar i 28 år till, för att sedan ångra att jag förlorat halva livet genom att leva som kvinna, något jag inte är.

Dessutom ska jag vara helt ärlig och säga att jag inte är speciellt säker på att jag skulle uppleva min 50-årsdag om jag skulle tvingas leva som någon annan än den jag är.

Och ni har ingen aning om hur det känns att vakna upp varje morgon i en kropp som du vet inte tillhör dig. En kropp som du avskyr, känner dig obekväm i. Du tar på dig binder, pisser och kläder, ser ut att vara en kille. Du går hemifrån och lever ditt liv som kille, som den du är. Kanske stöter du på fördomar ute på stan, kanske inte. Men på det stora hela är du rätt nöjd med att ha kommit såhär långt, nöjd med att bli tagen som kille. Du kommer hem, slappar, borstar tänderna och klär av dig. Där är den igen. Den nakna, fula, äckliga sanningen som är din kropp. Och plötsligt är den härliga manskänslan från dagen som bortblåst. Du står framför spegeln och ser en kropp som inte på något sätt stämmer överens med hur du ser dig själv. Du förbannar att du inte föddes i rätt kropp från början och längtar så det gör ont efter att få den kroppen du vill ha. Ni har ingen aning om hur det här känns, så kom inte till mig och säg att jag inte vet vad jag vill bara för att jag inte är 50 år. Kom inte till mig och försök hitta alternativa förklaringar till det jag gör och känner bara för att ni inte förstår.

Jag är så trött på att behöva försvara mitt kön. Det är väl ingen som frågar er hur ni vet att ni är kvinnor? Varför då fråga mig hur jag vet att jag är man? Det är väl bara nånting man känner, nånting man vet. Låt mig vara den jag är, utan att jag ska behöva förklara, eller framför allt försvara, hur jag känner. Jag ifrågasätter inte den du är, var snäll att visa samma respekt gentemot mig.

De två uttalandena ovan var bara två exempel av många. Hade det bara varit de här två hade det inte varit hela världen. Men att bli matad med liknande kommentarer och behöva försvara de djupaste, mest sanna känslor man har, det känns rätt förnedrande.

Och jag vet, jag kan välja att inte ta diskussionen. Men vad händer då? Då får fördomarna växa och etsas fast. Jag tar faktiskt hellre mitt ansvar och försöker slå hål på några av fördomarna, än att kuva mig under dem.

Hmm.. Redovisning imorgon. Känner mig hyfsat (eller ja, nästn hyfsat) redo inför den. Men den känns inte så blodig som jag först trodde.

På tal om redovisningar har David haft en projekt på gång, ungefär sen jag fick hem min kuk. Det faktum att den är lite överdrivet stor är något som roar honom rätt kraftigt och kommer ofta upp i våra vardagliga diskussioner. Han tycker att det skulle va skitskoj om jag, vid något redovisningstillfälle, hade snortajta stuprörsbrallor på mig och riktigt visade upp "min stolthet", haha. Han har faktiskt get detta förslag om och om igen, så jag har börjat se det som ett projekt från hans sida. Dessutom är ju mannen mycket företagsam, så det passar bra in på hans person.

Anyway, idén blir ännu roligare, då alla i klassen inte vet något om vad som ärpå gång. Vissa tror fortfarande att jag är tjej. Eller, det vet jag väl iofs inte om de tror, men jag har iaf inte berättat nåt om "min transsexualism". Hade varit riktigt roligt att se minerna när jag går och ställer längst fram med ett mastodontpaket! David tycker det roligaste med experimentet hade varit att se var alla blickar hamnar. Och se hur de flackar när de försöker träffa mit ansikte, men dras ner till lägre altitud. Och jag måste hålla med honom, det hade varit underhållande. Ska nog ta och göra det nån gång, för hans skull!

Dessutom känner jag faktiskt att det finns så många svårigheter med livet som transsexuell. Många besvikelser, många svåra valsituationer osv. Varför då inte utnyttja de möjliga vägarna till skratt som faktiskt också erbjuds...?

Aja, vi får väl se om jag vågar..! Men imorgon blir det inte iaf!

Ska ringa ett sweet samtal nu och sen lägga mig.

Simsalabim!

// Tim

Vill bara ge er alla ett stort tack för alla stöttande kommentarer! Känns lättare när man vet att folk står bakom en!

TACK!

Kärlek

// Tim

Livet kan va besvärligt och svårt
Livet kan sakna mening och mål
Livet kan va sorgligt och sentimentalt
Livet kan va ohyggligt och hemskt
Livet kan verka mest som ett skämt
Men det är det enda liv vi har

Bara här hör vi fåglarna sjunga när våren slår ut
Bara här hör vi stjärnorna tändas och solen gå upp
Bara här kan vi jobba och älska
Bara här kan vi möta varann
Bara här kan du gå vid min sida och hålla min hand

Elias, är evigt tacksam för att få ha dig i mitt liv.

Ah, känner mig lite mer pepp idag, skönt. Har efter halva måndagen kommit fram till att veckan kanske inte blir så fruktansvärd ändå. Redovisningen verkar inte så blodig längre och itne heller den individuella inlämningsuppgiften. Dock ser jag fortfarande inte framemot att få tentaresultat, men what the fuck, bring it on!

Känner mig också lite starkare idag. Behövde nog lite sömn för att såret i själen skulle läka. Känner inte för lobotomi alls längre. Vill definitivt fortsätta vara bror till Elias och Ellioth och tänker inte bli så jävla nertryckt igen.

"Bättre att dö stående än att leva på knä"

Dolores Ibarurri

Förresten! Träffade David idag när jag kom till skolan. Han berättade att en kille, A, som vi hade snackat med på festen i fredags, senare på kvällen efter jag gått fått reda på att jag skulle genomgå könskorrigering.

- Va? Ska han bli en tjej?

Wohoo! Vadå passera?? Fan va nöjd jag blev när jag hörde det! Precis vad jag behövde nu!

Nu ska jag ta mig en eftermiddagstupplur, det är bland det bästa som finns!

zzZZzzZZzz...

SimsalaTimLim

Fuck, just nu är hjärnan så fylld av alla tankar. Dels av allt som hände i helgen. Blev verkligen sjukt sårad och har inte kunnat sluta tänka på det. Måste lära mig att ta sådana här saker och att kunna släppa dem. Jag  vet ju att det kommer hända fler gånger. Det får inte dra ner mig.

Dessutom är det fler saker som spökar på det rent känslomässiga planet..

Prestationskraven då? Jo då, den delen av mig tar också upp plats i den geggiga klump som kallas hjärna. Nästa vecka blir jobbig i skolan. På onsdag är det redovisning av C-uppsatsgranskning + att jag får reda på resultaten på de två hemtentorna jag tidigare nämnt (i inte så positiva ordalag) i bloggen. Vill hellre leva i ovisshet. Två omtentor känns inte så frestande..

Aja, sen på fredag är det iaf inlämning av individuell uppgift ang kvantitativa forskningsmetoder. Seriöst, hur spännande är det? Framför allt när det är så mycket annat som snurrar runt i skallen på en..

Elias föreslog lobotomi, vilket jag tycker verkar va värt ett försök. Man kan ju få vissa personlighetsförändringar av det också, då kanske man kan bli av med sin transsexualism också? Iofs påpekade bror E att vi isf inte skulle vara bröder längre, vilket hade varit en alltför stor förlust. Får helt enkelt leva med ihoptrasslade garnnystan i huvudet tag till.

Tänker iaf avsluta positivt, vägrar vara negativ rakt igenom precis innan jag ska krypa ner och sova.

Imorgon är det bara en vecka kvar tills jag ska på första utredningsmötet i Alingsås! Wohoo! En vecka, sju dagar! Fan vad jag har längtat..!

Wish me luck!

Timpan

Vad är det med folk egentligen? Varför bryr de sig om ifall jag och mina kompisar har kukar som sitter fast eller inte? Som Elias skrev; de behöver inte knulla oss, antagligen aldrig mer se oss ens. Så varför, VARFÖR har de problem med killar utanfastsittande kukar??

Hade planerat att ha en lugn fredagkväll i soffan. Först kolla Oz, världens bästa serie, sedan kolla "V for vendetta". Lovade mig själv att det skulle vara ölfritt och festfritt. Elias skickar vid femtiden ett mess och frågar om jag inte kan komma till fiket och ta en kaffe. Hmm, en kaffe vid femtiden? Då kan man faktiskt fortfarande ha en lugn hemmakväll sen. Så jag tar mig in till stan, beställer kaffe och slår mig  ner i soffan.

- Nej, nu drar vi hem till mig, säger Ellioth som också är med.

- Ja, just det, vi ska hem till Ellioth sen, säger Elias. You evil, evil man! It was a set-up! Grr!

Anyway, jag är inte starkare än att jag hänger på. Har nice förfest hos Ellioth och drar sen till Gretas. Man skulle tro att folk på en gayklubb skulle vara openminded om några. Men nej. Efter ett där blir jag lite väl fylld i blåsan och drar in på dass. Står och försöker uträtta mina behov trots bankande på och ryckningar i dörren. Skitsamma, tänker jag, dörren är ju låst. Så jag fortsätter. Tydligen räcker det inte med att låsa dörren Nån idiot lirkar upp låset och drar upp dörren.

- Fy fan! Det där är ju ingen kille, det är ju en tjej! skriker en idiot ut så högt han kan, medan jag står med byxorna nere med en lössnopp i handen. Fy fan, jag har aldrig blivit så förnedrad i hela mitt liv. Ryckte igen dörren och drog snabbt upp byxorna. Hann nog tänka ett tjugotal gånger att jag bara ville skita i allt som har med livet att göra på den sekund som det tog innan dörren lirkades och rycktes upp igen. Jag drog ut därifrån följd av glåpord kastade på mig.

Jag kan bara inte fatta vad det är som får folk att göra sådana saker? Är deras liv så jävla miserabla och tråkiga att de bara måste förnedra människor som försöker vara sig själva? Jävla idiot.

 Efter ett tag stötte jag på honom igen. Han blängde på mig som fan, så jag gick fram till honom.

- Jag vil inte bråka, sa jag, jag vill bara veta vad det är som gör mig till mindre man än vad du är?

- Därför att jag känner I:s (tjejen jag va på Gretas med) ex, svarade han.

Jag rynkar lite på ögonbrynen.

- Okej, men vad är det som gör mig till mindre man än du?

- För att du är en äcklig skåning!

- Hmm, okej, men fortfarande, vad är det som gör mig till mindre man än du?

Han står tyst ett tag. Sen greppar han mig mellan benen.

- Det här, säger han och skrattar.

- Om din kuk är det enda som gör dig till man, så är du rätt sorglig, svarade jag och gick därifrån.

Haha, vilken idiot! Han kunde ju för fan inte ens svara på varför han var mer man än jag! Kändes lite bättre efter det. Den lille pojken trackade mig dock ytterligare gånger under kvällen. Som sagt. IDIOT!

Som om detta inte hade varit nog träffar vi också på en idiot till flata som häver ur sig att "transkillar bara är osäkra flickor". What? Hon sa också att min vän M var flata, trots att hen är intergender och tillsammans med sin POJKvän. Förstår mig inte på folk ibland. Varför bryr de sig öht? I fick iaf in en snygg träff på henne ;) Ganska oskyldigt, men fan va skoj det va!

Bror Elias har än en gånggjort ett mycket bra uttalande. Han pratar i sin blogg om transfobin inom HBTQ-världen. Det är verkligen precis som han säger. Det där T:et existerar inte. Att man som transsexuell ska behöva ta skit från andra som kämpar för att bli accepterade trots att de inte lever upp till heternormen, känns helt sjukt. Många HBQ-personer pratar om folk lika värde trots "avvikande" egenskaper, men tydligen är det ändå helt ok att trycka ner ts-folk. Skärp er, för fan!

Gårdagen var dock rätt bra. Förutom att förnedringen sedan kvällen innan skavde rejält i själen, var det en mysig dag. Sov länge, stack iväg till Kviberg och köpte frukt och grönsaker och hade sen en mysig eftermiddag med I. Åkte därifrån (blev grymt försenad pga att spårvagnen krockat med en kundvagn (??!!), typiskt Västtrafik) och hann bara hem om snabbt, kasta i mig lite mat och sen på bussen igen. Lite öl med I, M och Elias. Sedan bar det av till härliga Davids bror på kollektivfest. Tyvärr var jag sjukt trött och fortfarande lite nere över Gretas-incidenten. Så stannade bara en kort stund, men det var riktigt trevligt.

David frågade mig under kvällen om hans fotografbror G får lov att göra ett fotoprojekt med mig under processens gång. Blev riktigt glad att han frågade! Är riktigt pepp på idén, så vi ska snart ta en fika för att snacka igenom hur vi ska göra. Ashäftigt att ha sen ju!

Idag går dagen åt till att tvätta och plugga (och blogga tydligen). Tur att kaffe finns.

Känner att jag idag behöver tacka mina vänner lite extra. För att ni finns där för mig, för att ni stöttar mig, för att ni tröstar mig när jag behöver det och för att ni får mig att skratta och känna mig älskad! Ni betyder allt!

Ha det gott allihop nu, ska försöka skriva snart igen!

Böghög

SalamiTim

Ja jäklar. Spännande helg, får man lov att säga. Hade lite spelkväll hemma hos mig med Elias, Mirre och Ida i lördags. Det var riktigt nice. Bl.a. lekte Mirre hurtig friskis & svettisledare och jag hoppade på ett ben och klappade händerna. Ganska oskyldigt, känner jag. Det starkaste vi drack var folköl. Ganka oskyldigt, känner jag. Dessutom var vi hundvakt åt kära Eero. Även det ganska oskyldigt, känner jag. Men det verkade inte polisen tro denna kväll...

När jag och Elias skulle gå och lämna Eero till Elias sambo, blev vi stoppade av poliser och blev anklagade för att ha överfallit en kvinna. Som mest fanns där tre polisbilar kring oss och vi blev visiterade i skenet av blåljuset (allt detta precis vid två busshållplatser). Elias kunde inte låta bli att fråga om kvinnan blivit överfallen av män eller kvinnor. Män, var svaret! Wohoo!! Vi var misstänkta gärningsMÄN!! Så jävla tufft att vi verkligen blev tagna för killar! För en lite bättre skriven och mer utförlig version, se Elias blogg: http://ftmpojk.wordpress.com/2008/11/09/...1/09/grningsmn

F*king j*vla r*vtenta!!!!!!! Är så sjukt trött på den nu! Jag BRYR mig verkligen INTE om ungdomsbrottsligheten och vad vi ska göra åt den! Låt de små svinen förstöra samhället, bara jag slipper skriva om det!

Och frågan om vi ska ha fängelsestraff eller inte,  jag kunde inte bry mig mindre! JAG tänker änå inte begå några brott! Och förresten kan vi väl lämna den frågan till politikerna? det är väl därför de finns till??!!

Låt ungj*vlarna begå brott, skicka dem i fängelse eller inte, jag skiter i vilket! Bara jag slipper den här sjukt sega tentan, NU!!!!!!!!

GAAH!!

Jaha, då var det den tiden i månden igen. Mans-transvärken poppar upp som en klumpar i mjölken och brösten känns som D-kupor. Fan. Dessutom går det åt helvete med tentorna eftersom jag somnar så fort jag ser en bok. Darn!

 Har inte träffat nån av mina bröder på evigheter och saknaden börjar nästan göra lite ont. Vill också se Elles matcher, nu när hon äntligen tagit sin rumpa till Göteborg, men just nu finns ingen tid för något sådant. Nej, min tid går åt till att somna i skolböcker och tycka allmänt synd om mig själv. Det kallas jag att utnyttja tiden väl.

Dagens manliga kanske kommer tillbaka nån gång, men just nu är jag sjukt trött på den punkten.

Hoppas ni andra har det lite roligare än jag just nu! Ni ska slippa höra på mer böl från en hormonellt förbannad vallack.

Take care

Timen

Åååh! Är så sjukt trött på att skriva hemtenta nu. Är nästan klar med den ena och det är så underbart att veta att en till väntar! GAAAH!

Annars är det bra med mig. Pratade med kära mamma Gnu idag. Hon berättade att hon hade fått ett infall när hon såg boken (Mödrar och söner) och tänkt: "Men den ska ju Tim ha!" Wohoo, hon kallade mig Tim :D

Har dock en liten sak som skaver i hjärna och hjärta. Ringde till Skatteverket idag för att höra kring regler vid namnändring. Vill ta bort mina andranamn och lägga till Tim, helst ha Tim som tilltalsnamn. Först säger damen (damen har blivit ett substitut mot något mer aggressivt, som ej bör nämnas här) att det inte är några som helst problem och att jag absolut kan välja att ha Tim som tilltalsnamn. "Även om det inte är könsneutralt?" frågar jag. Får som svar att det inte är några problem. Sen helt plötsligt kastar sub..hrrm.. damen ur sig att om de beslutar att Tim är ett pojknamn, får jag inte ha dte överhuvudtaget. What?? Frågade inte innan om det var ok ÄVEN om det inte var könsneutralt??? JO! Och fick svaret att det var inga problem! Blir så jäkla förbannad. Blev ju hur glad som helst när hon först sa att det inte var några problem. Sen tar hon bara det ifrån mig?? Grrr!! Aja, ska skicka in en blankett iaf och se vad de beslutar om...

Men.. Jag kan tycka att det borde vara ens eget beslut. Att man som vuxen människa borde få bestämma själv vad man ska heta (så länge det inte är stötande, såklart). Borde inte det vara en rättighet? Eller det är kanske bara jag som tänker på såna här saker...? :s

Har blivit kass på att skriva dagens manliga och är så även idag. Behöver både fokus och fantasi till de jäkla tentorna. But don't worry, det kommer tillbaka!

So long suckers! :p

Timpaboy

Ps. Jag är pank och sjukt sugen på öl, nån som vill bjuda stackars mig?